Skogslunden
Trygghet gestaltad i trädgårdsform kräver något lugnt, ljust, varmt och vänligt därför blev trygghetens trädgårdsrum en skogslund. Att barn behövde trygghet var något Astrid Lindgren inte bara visste utan också pratade mycket om och det var något hon skildrade om och om igen i sina böcker. Barns behov av att växa upp i en miljö där de kan känna tillhörighet, där trygghet finns så att frihet och självkänsla kan växa.
Trygghet och blomrus
Hannu Sarenström är trädgårdsinspiratör och har komponerat innehållet i Skogslunden, såhär säger han om lundens natur: ”Lunden är oss närmast hjärtat både i trädgården och i naturen, i trädgården kan vi styra dess innehåll och skapa sällsamt vackra upplevelser. Och efter en svartvit tid kommer spirande blad och skimrande blomning, aldrig är det så vackert som i de två första veckorna i maj. Kanske är det det vi behöver som allra mest, ett tillfälligt blomrus med alldeles för mycket skönhet efter en lång melankolisk vintertid.”
”Gunnar, Astrid, Stina och Ingegerd hette Ericssonsbarna i Näs. Det var bra att vara barn där och att vara barn till Samuel August och Hanna. Varför var det bra, det har jag försökt tänka efter? Jag tror att jag vet det. Två ting hade vi som gjorde vår barndom till det den var – trygghet och frihet. Det var tryggt med de där två som brydde sig så mycket om varandra och som hela tiden fanns där, om vi behövde dem, men annars lät oss fritt och lyckligt skala omkring på den fantastiska lekplats vi hade i vår barndoms Näs. ”
Ur ”Samuel August från Sevedstorp och Hanna i Hult” av Astrid Lindgren
Läs mer om trädgårdarna
Lövsalen
Mitt på den öppna gräsmark som är belägen precis öster om Astrid Lindgrens barndomshem har ett fång björkar fått bilda ett ovalt rum.
Mossträdgården
Ett skogsrum där där allting stillnar och stannar upp.
Tredje kapitlet
Promenaden fortsätter uppför en prunkande körsbärstrappa, in i kreativitetens ekdunge, längs modiga stigar till hagmarkens grindar.