Om gården Näs
1907 föds Astrid Anna Emilia Ericsson på gården Näs som då låg strax utanför Vimmerby. Näs var ett prästgårdsarrende och Astrids föräldrar, Samuel August och Hanna arrenderade mark av prästgården och drev jordbruket. Det var ingen stor gård, men tillräckligt för att det skulle behövas många människor för att sköta den. All arbetskraft behövdes och bondens barn arbetade sida vid sida med pigor, drängar och inhyrda arbetare.
Alltings början
Vid kvällningen den varma valborgsmässoaftonen år 1895 skramlade två oxforor in mellan husen vid prästgården på Näs i utkanten av Vimmerby. Det var Samuel Johan och Ida Erikssons familj som flyttade in i det lilla röda huset vid prästgården för att ta över arrendejordbruket. Mest entusiastisk av alla var nog deras tredje son, den ivrige tjugoåringen Samuel August. Möjligen anade han redan då att det här var platsen där han skulle komma att bilda familj och bli kvar livet ut. Tio år senare var det dags för Samuel August att gifta sig med sin älskade Hanna – som han skulle leva tillsammans med i femtiosex år – och två år därefter föddes flickebarnet Astrid Anna Emilia.
Barndomen
Astrid Lindgren har ofta berättat om sin barndom som en mycket lycklig tid – ”vi levde ett lyckligt Bullerbyliv på Näs, i stort sett precis så som barnen i Bullerbyböckerna” – med föräldrarnas kärlek som en ständig trygghet och med intensiv lek med de tre syskonen och många andra barn som bodde på gården.
”Låt oss börja med mitt liv och leverne. Vi tar det från början – i november 1907, det var då jag föddes, i ett rött gammalt hus med äppelträd omkring, som barn nummer två till lantbrukaren Samuel August Ericsson, och hans hustru Hanna, född Jonsson. Gården där vi bodde hette – och heter fortfarande – Näs, och den låg strax i närheten av en liten stad i Småland, Vimmerby.”
Ur ”Mitt Småland” av Astrid Lindgren och Margareta Strömstedt
Tillbaka till Näs
Näs är genom alla år en fast punkt i Astrids liv. Dit återvänder hon ofta. När brodern Gunnar, lägger ner jordbruket 1965 köper han och Astrid loss bostadshusen och marken omkring. Gunnar och hans fru bor kvar i stora villan och Astrid börjar steg för steg att återställa barndomshemmet, så som hon minns det från sin uppväxt. Än idag ägs barndomshemmet och det gula huset av Gunnars tre döttrar, Gunvor, Barbro och Eivor.
