Lek
Leken berusar och gör livet större. Den är grunden för barns naturliga varande. Det är alla barns rättighet att uppleva den känslan, menade Astrid Lindgren. I hennes saga ”Sunnanäng” vägras de fattiga syskonen tid för lek. Då är det som om själva livet tas ifrån dem. I Bullerbyböckerna är det barnens lekar som driver handlingen framåt. Genom hela sitt liv kunde hon framkalla förnimmelsen av barndomens uppslukande, befriande lekyra. Till omvärldens förvåning fortsatte hon, långt upp i åren, att klättra i träd. Lek innebär framförallt tre saker hos Astrid Lindgren: frihet, lycka och utmaning.
“Vad vi lekte mina syskon och jag! Från morgon till kväll. Outtröttligt, med iver och fröjd, ibland med fara för våra liv, men det förstod vi inte. Vi klättrade i de högsta träd, vi hoppade mellan brädstaplarna uppe i sågen. Vi gick balansgång längs takåsen på vårt hus — det var rätt högt och hade vi trillat ner, hade det nog varit färdiglekt är jag rädd. /…/ Lekarna, ja hur de fyllde våra dagar! Vad skulle min barndom ha varit utan dem! Vad skulle förresten alla barns barndom vara, om inte leken fanns i deras liv?”
Astrid Lindgren, ur ”Samuel August från Sevedstorp och Hanna i Hult”