En äng så grön som paradisets

Astrids barndom på Näs gav henne inte bara orden och berättelserna. Den ympade också in en djup känsla för naturen i hennes liv och konstnärskap.

I sina böcker låter Astrid Lindgren ofta naturen skapa en relief till berättelsens karaktärer. Genom naturen skildrar hon både hot, trygghet och längtan. Som de döda, svarta träden i Döda skogen ”där ingen vind spelade och inga blad susade” i närheten av den grymme riddar Katos borg,. Eller som när Anna och Mattias gick in genom porten till Sunnanäng och fick uppleva hur ”all vårens ljuvlighet var över dem i ett huj, tusen små fågelliv sjöng och jublade i träden, det kvillrade i vårens alla bäckar, vårens alla blommor lyste, och barn lekte på en äng så grön som paradisets.”

Astrid glömde aldrig barndomens landskap och natur: ”Ännu kan jag se och känna doften och minnas saligheten av den där törnrosbusken i oxhagen som för första gången visade mig vad skönhet var.”