Första kapitlet
Det första kapitlet av trädgårdarna på Astrid Lindgrens Näs binder ihop Astrid Lindgrens barndomshem med utställningspaviljongen och den gamla prästgården. Ytorna mellan husen har fått bli trädgårdsrum, fyllda av plommonträd, rosor, lek och mäktiga almar.
Barndomshemmets trädgård
Barndomshemmet har en trädgård runt sig som ändrat form och innehåll under de många år som gården bebotts och brukats. Idag ser den i stort sett ut som den har gjort sedan Astrid Lindgren själv tog över huset. Tanken är att det ska få förbli så. Vi vårdar den enkla skönhet som syréner, klätterrosor, nattviol och löjtnantshjärta skänker trädgården.
Apellunden
Apellunden är det första trädgårdsrummet du möter på Näs, det hämtar sin inspiration från de gamla småländska äppelängarna. Vår apellund är formad för att ge plats åt restaurangens uteservering. Aplar och äppelträd samsas med frodiga planteringar fulla av fjärilsväxter och mitt bland detta finns plats att slå sig ner för en lunch eller något svalkande att dricka.
Törnrosgården
Astrid Lindgrens kärlek till nyponrosen har fått prägla hela rosengården på Näs. Vilda rosenbuskar och klätterrosor fyller det här rummet mellan Prästgården och utställningspaviljongen. Under några intensiva veckor i juli varje år fylls rummet av en ljuvlig doft av honung. Törnrosgården är en hyllning till det vilda och vackra.
Plommonlunden
Mellan prästgårdsparken och den gamla snickarladan var det för länge sedan både köksodling och fruktträdgård, ännu står ett gammalt vildplommon kvar. När platsen skulle forma ett nytt trädgårdsrum fick plommon bli temat. Plommonlunden kan ses som ett litet spår från svunna tiders trädgård på Näs.
Prästgårdsparken
Här har vi en park som kan stoltsera med månghundraåriga almar och vackra hängbjörksdraperier. Allt detta ramas in av bokhäckar, staket och en lindallé. De stora fria gräsytorna i parken har vi sparat för att våra besökare ska kunna slå sig ner och vila, för att skapa luftighet, men också för att ge plats för temporära utomhusutställningar och konstinstallationer.
Sockerdricksträdet – parkens stolthet
Längst ner mot en av Prästgårdsparkens långsidor ståtar en stor alm. Den har i och för sig sällskap av två almar till, uppe vid prästgården, men den här almen är speciell. Den mäter mer än sju meter i omkrets och är ihålig. Det här är trädet som fick stå som förebild till Pippi Långstrumps sockerdricksträd. Men när Astrid Lindgren själv var liten kallades trädet för uggleträdet, för det bodde ugglor i det, som hoade om natten.
”Uggleträdet kallades det gamla trädet som överskuggade hela min barndom… Var gång jag ser dess skrovliga stam, så minns jag i händer och fötter vilka handgrepp som skulle till och vilka utbuktningar man klev upp på för att komma upp och hur det kändes under fotsulorna.”
Ur ”Samuel August från Sevedstorp och Hanna i Hult” av Astrid Lindgren
Lekhagen
Här bakom ladorna har barn alltid sprungit och lekt och därför har vi gjort leken till ett helt eget tema för den här delen av trädgården. Platsen har fått behålla sin vilda och lite snåriga växtkaraktär, för att vara tillåtande och spännande, inte för mycket ömtåligt att ta hänsyn till när leken blir vild.
“Vad vi lekte mina syskon och jag! Från morgon till kväll. Outtröttligt, med iver och fröjd, ibland med fara för våra liv, men det förstod vi inte. Vi klättrade i de högsta träd, vi hoppade mellan brädstaplarna uppe i sågen. Vi gick balansgång längs takåsen på vårt hus — det var rätt högt och hade vi trillat ner, hade det nog varit färdiglekt är jag rädd. /…/ Lekarna, ja hur de fyllde våra dagar! Vad skulle min barndom ha varit utan dem! Vad skulle förresten alla barns barndom vara, om inte leken fanns i deras liv?”
Ur ”Samuel August från Sevedstorp och Hanna i Hult” av Astrid Lindgren
En själ i gungning
Här och där i trädgården kommer du att finna järnböcker att läsa i. Tillsammans bildar de berättarslingan ”En själ i gungning”. Varje bok fördjupar berättelsen om gården Näs och om Astrid Lindgrens starka band till platsen. Ett enkelt sätt att få veta lite mer, för den som är nyfiken.
