”Björn Bergs Sagovärld- Emil och många andra!”
Den 23 maj 1963 skrev Astrid Lindgren de ”första små orden” på Emil i Lönneberga. I november samma år kom den första Emil-boken ut, illustrerad av Björn Berg. Astrid Lindgren och Björn Berg inledde då ett samarbete som blev genialiskt från båda håll och som är i högsta grad levande än idag.
I utställningen ”Björn Berg Sagovärld – Emil och många andra!” får du möta illustratören Björn Berg (1923 – 2008) här i Prästgården. Detta jubileumsår när Björn Berg skulle ha fyllt 100 år hyllar vi honom med att visa upp hans stora och mångsidiga konstnärskap. Utställningen har skapats av Björn Bergs barn Maja och Torbjörn Berg, och visas 17 juni – 24 september.
Björn Berg
Av Astrid Lindgrens böcker har Björn Berg (1923-2008) illustrerat alla böcker om Emil i Lönneberga. Han föddes i Bayern och bodde under sin barndom nio år i New York, där familjen umgicks med bl a Gustaf Tenggren, känd konstnär och sagotecknare. Björn visste tidigt att det var konstnär han ville bli och utbildade sig på 40-talet både på Tekniska skolan och på Konstakademiens grafiska avdelning.
I slutet av 40-talet studerade han även i Paris. År 1952 fick han jobb som tecknare på DN, som efterträdare till Birger Lundquist. Bland annat skulle han förse Namn & Nytt-sidans dagsverser av Alf Henrikson med bilder. Samtidigt började det komma in uppdrag att illustrera böcker. Som illustratör till Alf Prøysens Teskedsgumman blev Björn Berg verkligt folkkär och därefter kom uppdragen att illustrera både Alf Henriksons populärhistoriska verk och Astrid Lindgrens Emil i Lönneberga.
Björn tyckte inte om att det ibland gick för lätt med tecknandet. Därför ritade han under en period med tandpetare för att skapa lite motstånd. Att tälja trägubbar var också ett intresse, det var så bra motstånd i träet.
Samarbetet med Astrid Lindgren började med att Astrid såg en teckning som Björn hade gjort och tyckte att pojken på bilden såg ut som en Emil. Hon kontaktade Björn och skickade sitt manus till honom. Björn ville lära känna den miljö som Emil bodde i och reste därför ner till Småland för att systematiskt studera hus, gårdar, staket, grindar och natur. Han gick också på museer och tittade på gamla foton av människor tills han började få en känsla av hur allt såg ut. Björn, som själv hade vuxit upp i New Yorks storstadsdjungel, hyste stor kärlek till den svenska naturen, vilket återspeglas i Emilillustrationerna som både är naturtrogna och detaljrika.
Han hade förmågan att fånga ett ögonblick, en stämning eller en karaktär med ett fåtal streck och i Emilböckerna är bilderna fyllda av humor och intressanta detaljer till förnöjelse för betraktaren. Illustrationerna tecknades med tuschfylld reservoarpenna och målades med akvarellfärger. Björn blev aldrig fast i ett och samma manér och Emils utseende förändrades lite genom åren. De blå nyanserna i Emils kläder har sällan en och samma färgton från bok till bok beroende på hur Björn Berg har valt att blanda akvarellfärgerna.
Astrid Lindgren och Björn Berg hade ett nära samarbete kring böckerna trots att de inte möttes så ofta; samarbetet och kommunikationen skedde ofta via brev och per telefon.
”Vet du vad Emil i Lönneberga gjorde en gång?” Så sa Astrid plötsligt till sitt treåriga barnbarn som bara illskrek. Karl-Johan tystnade, han ville gärna veta vad Emil gjorde.
